Timmarna på Røst

Timmarna på Røst

Det finns stunder då livet känns helt perfekt, som den morgonen då jag hittade min bästa vän på färjan mot Röst. Plötsligt löste sig allt på samma gång och det korta mötet ändrade en hel del för resans närmsta dygn och allt fick en liten oväntad tvist.

Vi hade inte träffats på evigheter - mycket hade förändrats sen sist, det var det ingen tvekan om. Han såg lyckligare ut än på väldigt länge, och det betyder mycket för mig - han betyder mycket för mig. Jag tror inte han vet om det, men för mig känns han verkligen som en familjemedlem. Att vi bara har känt varandra i 11 år känns ofattbart. 

Jag började berätta för honom att jag var tveksam på att följa med min resepartner Michael vidare mot Værøy. Jag hade varit där en gång tidigare, för över 8 år sedan och då hade någon jag känner satt mig i kontakt med en som bor på ön - Frode. Han var en fantastik guide och visade oss varje litet hörn av ön och att åka till Værøy utan att träffa Frode kändes bara fel. Otroligt nog visade sig att min bästa vän vad den som kände Frode, och han gav mig numret till honom på nytt. Jag visste att det skulle bli ett obekvämt samtal när jag skulle ringa och berätta vem jag var efter så många år och kunde bara hoppas att han vill ses igen. 

Min vän klev av på Værøy och vi fortsatte vidare mot Röst för att utforska öområdet där under dagen, och om jag fick tag på Frode skulle jag följa med Michael vidare till Værøy samma kväll.

Værøy och Röst är två ögrupper som ligger längst söderut i Lofoten, och eftersom det är lite komplicerat att ta sig dit med färja som ofta innebär övernattning så hade jag aldrig tagit mig tid att utforska Röst. 

Röst var platt, luktade torrfisk men var fyllt med små skär och  mängder av fåglar så som lunnefågel. 

Röst var platt, luktade torrfisk men var fyllt med små skär och  mängder av fåglar så som lunnefågel. 

Det dröjde inte länge för än vi beslöt oss för att dricka te på ett liten pub vid namn Skomvaer kroa där vi hittade  en stor mysig soffa ute i trädgården. Ägaren hette Steinar och man kunde nästan tro att han var släkt med Frode. Servicen var extrem. Även om han var stressad för att det var en av årets största evenemang på ön den kvällen så tog han sig tid till oss. Nu finns det inget vi inte vet om Röst och öns historia. Över en kopp med te med färsk mynta tog hans berättelser med oss tillbaka i tiden.

Då ringde telefon. Det var min vän som jag mötte på färjan samma morgon. Han var helt extras.

”Herregud, jag glömde ju totalt bort att jag känner ju en som kan guida runt er på Röst - han är helt perfekt för det!  Han har en pub nära färjekajen, så bara gå in och prata med honom och hälsa från mig så tar han sig ledigt och kör runt er på ön. Han tycker bara det är skoj. ”

”Ja…heter han möjligtvis Steinar?” Sa jag till min vän och kunde inte låta bli att skratta. Men jag visste redan att vi hade hittat den bästa tänkbara guiden på hela ön.

Steinar fick sig också ett gott skratt och erbjöd oss att låna hans bil och köra runt ön - trots att det bara är några enstaka långa gator. Vi tackade för allt men tog oss vidare med cykel. Det gick väldigt fort så det dröjde inte länge förrän vi stannade för att laga mat bakom en fiskefabrik och  tog en härlig powernap i sommarvärmen. 

Powernap logo.jpg

Efter några misslyckade försök fick jag tag på Frode. Han kom inte ihåg mig överhuvudtaget men var lika entusiastisk för det. Han skulle komma och möta oss vid färjekajen och kunde knappt vänta tills vi fick träffas igen.  Han skrattade oavbrutet i 10 minuter, det var ganska uppenbart att det var en stor överraskning men han lovade att göra allt i sin makt för att vi skulle få några fantastiska dagar på Værøy. Välkommen till NordNorge.

Fågel Röst utan logo 2.jpg