Stormiga nätter

Stormiga nätter

Äntligen var jag tillbaka längst vägen, nu kunde inget stoppa mig. Jag hade hittat tillbaka till min lilla inre krigare och återhämtat mig efter veckor av sjukdom, misslyckade försök och återfall. Nu är jag här för att stanna. Nu är det inget som kan stoppa mig. 

Jag cyklade ner till Ballstad, en outforskad liten pärla i Lofoten. Trots mina 11 år i Lofoten har jag bara varit här ett par gånger och inte insett förrän nu hur charmigt det är, och det var kanske bäst så för då hade jag kanske flyttat dit istället. Där väntade båten M/S Ballstadgutt på mig - det är en cykelfärja som tar cyklister över till Nusfjord så man slipper att cykla genom en brant tunnel under havet. 

Vädret var inte det bästa men jag tog skydd inne i styrhuset med den gamla kapten, och fick en känsla av att allt var som vanligt för en stund.

I 6 år arbetade jag som bokningsansvarig för ett antal båtar längre norrut i Lofoten, men efter att saker urartade förra sommaren (så som allt annat i mitt liv den sommaren) så fick jag dra in facket och arbeidstilsynet och det hela fick en ganska dramatisk avslutning som lämnade mig med ett stort sår efter allt det jag har byggt upp de sista åren - det som jag var så säker skulle vara resten av mitt liv. Jag försöker fortfarande lista ut vem jag är utan det där jobbet som har tagit allt för stort fokus i mitt liv. Jag älskade verkligen det med hela mitt hjärta, jag trodde inte man kunde älska ett jobb så. Det är fascinerande och skrämmande på samma gång. Men jag tror att allting händer av en anledning, och är ganska säker på att det bara är något ännu bättre som väntar runt hörnet ;) 

E532BEAA-F858-49A6-B374-D6F2151019A3.JPG

 

När vi la till kaj i Nusfjord tog jag mig tid att bara strosa runt och se på alla vackra små detaljer. Nusfjord är en platserna som jag också har besökt som hastigast och aldrig riktigt tagit mig tid att utforska. För att vara ärlig så går det riktigt fort att utforska då det bara är några få gator, men jag småpratade med flera lokal som arbetade där och blev kvar större delen av dagen, och tog skydd på ett cafè då det började regna. Kira var tvungen att vänta utanför inlindad i sin filt, och under regnskydded på sin vagn hade hon det torrt och skönt men hon såg ändå lite grinig ut.

FB86CF08-61A6-4F67-9F42-E9E4FBCE7AC9.JPG

Den eftermiddagen kom regnet..på riktigt. Himlen öppnade sig när jag precis hade lämnat Nusfjord och var påväg mot huvudvägen för att möta upp Jörgen. Lyckan över att ha tagit mig upp för den långa backen och äntligen få känna vinden i mitt hår när det gick nerför var väldigt kortvarig. Plötsligt blev jag påmind om att jag saknade stänkskrämar på min nya cykel (något som jag redan hade beställt till min sponsor i Bodö) och där var jag nu genomdränkt i en härlig blandning mellan lera och vatten. 

Längst huvudvägen kom en bil körandes och vevade ner rutan, och jag möttes av ett stort leende. Det var min manager Jörgen som hade tagit en liten road trip för att se hur det gick med den stackars cyklisten i regnet. Vi hade bestämt att campa i hans bil den natten utanför Rambergs stranden eftersom det skulle bli fruktansvärt dåligt väder och kraftig regn så det var tveksamt hur mitt tält skulle klara av det. Den natten drog ovädret in, och jag vaknade flera gånger av att bilen skakade. Jag måste erkänna att jag är barnsligt förälskad i extremväder, men eftersom jag väntade på ett nytt tåligare tält så hade jag varit chanslös den natten i mitt 10 år gamla slitna tält. Lyckan över att sova i baksätet på en bil den natten kan inte beskrivas med ord, vi handlade god mat och hade filmkväll inne i den kyliga bilen, jag var väl inlindad i alla mina lager med ull och tillslut vaggades jag tryggt till sömns i takt till vinden. 10 minuter in i filmen, som vanligt. Den var säkert jättebra. 

Isabelle lofoten2.jpg