Plötsligt blev det verklighet

Plötsligt blev det verklighet

Tusen drömmar senare och resan börjar ta form. Jag har äntligen fått min cykel - hela vägen från USA. Väskorna är färdigpackade. Nu kan inget stoppa mig. Det är inte perfekt - men det är en start. Jag har bestämt mig för att bege mig norrut och färdas längst fjordarna i midnattsolens land. Hemifrån till världen. Så nu kör vi ;) 

Allt hände så fort. Jag hade spenderat dagar med att besöka olika cykelbutiker och ringt runt i hela Skandinavien för att se om min cykel fanns att få tag på. Cykeln började kännas som en avgörande del i om det skulle bli USA eller Norge. Jag lovade mig själv att bara ta ett sista samtal, och det var till Nordic Trade i Malung. Sen var det dax att bestämma sig, och om inte dem kunde hjälpa mig fick det helt enkelt bli USA så jag hann komma igång med cyklingen innan jag skulle möta Ellen i September. Men jag fann äntligen det jag sökte efter. Klara besked, snabb leverans och inga tvivel om vilken storlek jag skulle ha. Från att ha mätt mig och fått tips om storlek M så blev det tydligt glasklart att det var XS som jag behövde. Jag kunde inte göra annat än att lita på Nordic Trade, min längtan att cykla i Norge hade växt sig allt starkare sista tiden. 

Tydligen är det inte vanligt att folk på 161 cm att köpa touring cyklar av någon märklig anledning och då jag beställde min Surley (med färgen med det märkliga namnet Grandpa's thermos) så fanns det endast två stycken XS kvar, en av dem fick bli min. Så enkelt var det. 

Jag hade fått tag på den perfekta vagnen - Explorer från Nordic Cab. Via cykelträffarna i Oslo hade jag mött en man som har cyklat på många långresor runt om i världen med sina 8 (!?!?!) barn och bland annat över steppen i Kazakstan som är på min önskelista. Jag studerade hans vagn och även där blev det självklart. Det var rätt vagn för mig. 

Nu återstod bara ett detalj - hämta all utrustning och ta mig norrut. Problemet var bara att mellan Malung där cykeln fanns och Hamar där min vagn väntade gick det inga bussar där man fick ta hund. Som tur var hjälpte min pappa till och styrde upp allt. Det fick helt enkelt bli en liten road trip från Göteborg, via hans sommarstuga i Dalarna, för att sedan åka till Malung och hämta upp cykeln, övernatta och sedan åka över till Hamar där Nordic Cab har sitt kontor. Lyckligtvis råkade cyklen anlända när min vän Jörgen från Lofoten var påväg från Oslo via Hamar till sitt nya hem i Trondheim.

Så planen var att min pappa skulle lämna av mig i Hamar och Jörgen skulle hjälpa mig norrut till Trondheim, där jag sedan skulle ta tåget vidare. 

Jag lärde känna min pappa ganska nyligen, och tog kontakt med honom efter att ha mött min halvbror på bussen av en slump för 5 år sedan. Eftersom jag har bott långt ifrån honom mestadels av tiden har vi inte hunnit träffats så mycket och det var därför lite speceillt att få ha den här helgen tillsammans innan jag skulle starta mitt äventyr. 

8CBCCB7A-2B7D-4FE5-B55F-BC1BB1B14AAB.jpg

Allt hände så fort. Plötsligt stod jag där men min lilla morfars cykel. Så overkligt. Jag kände ingenting, där och då kände jag ingenting. Det var för stort för att förstå. Jag saknade min gamla rostiga mountain bike och undrade om jag skulle kunna känna samma kärlek för den här allt för felfria nypolerade cykeln med märkligt styre som nu hade tömt mitt konto. Det sägs att det är värt det, att jag skall kunna erövra världen på den där stålramen. Vi får väl se..

143A70A4-4F75-48E0-A461-EC31B9520CF6.jpg

Den natten hittade vi en liten husvagn som vi sov i via Airbnb i Höljes, Värmland. Vår värd Annegret välkomnade oss med ett stort varmt leende och visade oss ner till älven som låg helt spegelblank och vi möttes avi ett magiskt kvällsljus. Vi grillade och prövade ut en del av utrustningen jag hade med mig för turen men som jag inte hade hunnit pröva ut innan, tyvärr hann vi aldrig använda badtunnan innan det blev dax att åka vidare mot Norge. Det här var en väldigt speciell plats och jag hoppas jag har möjlighet att cykla förbi här senare under min resa och spedera mer tid här. 

Söndagen 16 Juli hämtade vi Kiras vagn från Nordic Cab. Extremt bra service att jag kunde hämta den på en Söndag och för att få det här till fick hela hans familj följa med och barnen sprang omkring och lekte konstant medans han visade mig hur vagnen fungerade. 

20544038_1085691014866133_2095470298411269846_o.jpg

Där stod jag nu. På tågstationen i Hamar, med en helt ny cykel och helt ny vagn. Väskor fyllda med det som återstod av mitt liv. Allt jag behövde för att klara mig längst vägen. Jag kände mig ganska medtagen, svag och skakig. Min hals gjorde ont. Bara jag inte blir sjuk nu när allt äntligen är på plats, tänkte jag och köpte en kopp varm choklad och bara satte mig ner och såg på mitt berg av packning och min mycket passiva hund. Jag är säkert bara sliten, försökte jag övertala mig själv om. Det har varit väldigt intensivt.

I Österdalen söder om Trondheim passerade vi världens största älg på 10 meter.

I Österdalen söder om Trondheim passerade vi världens största älg på 10 meter.

Jörgen svängde in på parkeringen och gav mig en stor kram. Vi lastade in allt i bilen och satte på vår löjliga 90-tals disco lista som vi hade skapat under vår 350 mils road trip nästan exakt ett år tidigare. Den sommaren då mitt liv vände totalt. Jag har nog aldrig behövt resa iväg så som jag gjorde då. Jag mådde så dåligt, att sitta i bilen och bara digga alla gamla låtar och glömma alla mina beskymmer i världen för en liten stund var precis vad jag behövde för att kämpa mig igenom resten av sommaren. Så mycket känslor. Och här är jag idag ett år senare. Så mycket starkare. Om jag bara visste då att allt det som knäckte mig skulle leda till något så mycket bättre tillslut. Så som det alltid gör.

Runt min hals har jag ett diskret litet smycke med texten: 

"Livets hemlighet - Allting kommer att bli bra." För se på mig nu :)